Andra söndagen i Påsktiden – Påskens vittnen

Johannesevangeliet 20:24–31
En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus
kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han
sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen
och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” En vecka senare var
lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att
dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.”
Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut
din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Då svarade Tomas:
”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har
sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.”Också många tecken som
inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa
har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni
genom att tro skall ha liv i hans namn.
Har du ett smeknamn? Jag kallades stundtals under min uppväxt för ”lill-Tobbe”, ”Tobbe-B”
eller ”Tobbe-2”, eftersom en av mina bästa kompisar också heter Tobias och man behövde
skilja på oss. Det var väl inga direkt nedlåtande smeknamn, även om det hade varit trevligare

att, som min vän blev, bli tilltalad och omtalad som ”stor-Tobbe”, ”Tobbe-A” eller ”Tobbe-
1”. Jesus lärjunge Tomas hade också ett smeknamn. ”Tomas Tvivlaren” brukar vi säga, men

Jesus och de andra lärjungarnas kallade honom egentligen för ”tvillingen” (vilket också var
betydelsen av hans namn). Tomas ådrog sig det tråkiga epitetet – ”tvivlaren” – pga. den
händelse som Johannes berättar om i söndagens evangelietext; dvs. för att han inte trodde att
Jesus uppstått från de döda om han inte själv fick se och röra vid honom.
Johannes berättar att: 24En av de tolv lärjungarna, Tomas, som kallades Tvillingen,
hade inte varit med när Jesus kom och visade sig för de övriga lärjungarna på kvällen
samma dag som han hade uppstått (20:19–23). Jesus hade vid detta tillgälle visat lärjungarna
både sina händer med spikhålen och sin sida där soldaten stuckit honom med sin lans (jfr.
20:24). 25De andra lärjungarna sade nu till honom när de möttes igen: ”Vi har sett
Herren”, och vi får förmoda att de också berättade för Tomas om hur Jesus visat dem
spikhålen och såret i sidan, men Tomas köpte inte vännernas vittnesbörd, utan han sade:
”Om jag inte själv får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen
och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” Tomas gör ingen hemlighet av att
han har svårt att acceptera det hans kamrater påstår. Om han skall kunna tro på något så
otroligt som att Jesus har uppstått från de döda så behöver han ordentliga bevis.
26En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med denna gång.
Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och

sade: ”Frid åt er alla.” På något sätt visste Jesus vad Tomas hade sagt. För 27Därefter
sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand
och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Det står inte huruvida Tomas tog
tillfället i akt och faktiskt kände på den uppståndne Jesus, eller om de räckte för honom att få se
mästaren, men 28Då svarade i alla fall Tomas: ”Min Herre och min Gud.”
29Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte
har sett men ändå tror.” Jesus tillrättavisar Tomas. Det är bra att han tror när han nu fått
se, men det hade varit bättre om han trott redan på de andra apostlarnas vittnesbörd.
Evangelisten Johannes fäller till sist in en egen kommentar och skriver att 30Också många
tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn.
31Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son,
och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn. Det är ingen slump att Johannes
placerat berättelsen om Tomas precis innan dessa ord. Johannes vet att de flesta av hans
läsare med egna ögon inte själva har sett Jesus under has liv och verksamhet, eller kommer få
se honom som uppstånden. Men han vill att de skall tro ändå på basis av hans vittnesbörd.
Saliga de som inte har sett men ändå tror.
Vi har mycket att lära oss av Tomas. Framförallt att som Tomas vara ärliga med våra tvivel
och inte låtsas tro när vi inte gör det. Tomas hanterade inte sina trostvivel genom att låtsas
som om att de inte fanns. Vi behöver inte dölja våra tvivel eller funderingar heller; även om
det ibland kan kännas frestande att göra så, särskilt när andra upprymt talar om de
trosupplevelser de varit med om. Jesus går Tomas tillmötes, trots hans tvivel, och ger honom
de ”bevis” han frågar efter. Detta innebär inte nödvändigtvis att vi får alla de bevis vi vill ha
eller tror oss behöva för vår tro, men det visar att det är ok att tvivla och att Gud går oss
tillmötes i våra bryderier. Förhoppningsvis leder våra tvivel så småningom fram till en första,
eller en djupare, bekännelse av Jesus som vår Herre och Gud.
Herre vår Gud. Hjälp oss som nu har firat påsk att bevara korsets och uppståndelsens evangelium i våra hjärtan
och vittna om det med våra liv. Genom Jesus, Kristus, vår Frälsare. Amen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.