TREDJE SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN – Den gode herden

Johannesevangeliet 10:22–30 

22Nu inföll tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Det var vinter, 23och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. 24Då omringade judarna honom och sade: ”Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet.” 25Jesus svarade: ”Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. 26Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. 27Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. 28Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. 29Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. 30Jag och Fadern är ett.” 

Ett nytt ord för de flesta av oss, som vi nu fått lära oss med anledning av Corona-epidemin, är flock-immunitet. När en tillräckligt stor del av befolkningen – ”flocken” – är immuna mot en sjukdom så skyddas även de icke-immuna. Men är det inte lite lustigt vad detta begrepp implicerar. ”Flock” är ju inte ett ord vi vanligtvis brukar använda när vi talar om människor, utan om djur; en flock med fåglar, en flock vargar, eller en flock med får. Den sistnämnda kategorin – fårflocken – är en bild som Jesus använder vid ett flertal tillfällen för att tala om sina efterföljare och hans relation till dem som deras herde. Så även i denna söndags evangelietext. 

Texten inleds med att evangelisten anger såväl tidpunkten som platsen för de händelser som skall komma att utspelas: 22Nu inföll den så kallade tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Denna högtid tillhörde inte vallfärdshögtiderna då judar förväntades vallfärda till Jerusalem, men många kom ändå för att vara med om den ljushögtid som ägde rum under åtta dagar, till minne av templets rening och återinvigning år 164 f.Kr. efter Antiochos IV:s religionsförföljelse. När det var dags att återinviga templet, säger traditionen att det bara fanns olja för en dag till den sjuarmade ljusstaken som skulle brinna i Templet, och att förbereda ny olja tog minst en vecka. Men ett under skedde och oljan räckte hela högtiden. Tempelinvigningsfesten – eller Chanukká som den benämns på Hebreiska – firas med början den 25 i den judiska månaden kislev, som infaller i november-december enligt den gregorianska kalendern. Det var alltså vinter och kallt i Jerusalem, 23och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet där de slutna ytterväggarna skyddade mot vintervädret. Den väldiga Tempelplatsen omgärdades ju på alla sidor av pelargångar. Den södra pelargången kallades ”Salomos pelarhall” eftersom man trodde att murverken här härstammade från tiden för Salomos tempel. Offentliga byggnader hade ofta pelarhallar, och dessa var populära platser för undervisning och diskussioner. 

24Då omringade judarna honom och sade: ”Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet.” Frågan föranleddes av Jesu tidigare undervisning och gärningar i Jerusalem. Redan i 7:10 har Johannes berättat att Jesu beger sig till Jerusalem och under sin vistelse där gjorde han ett antal slående och svårtolkade påståenden. 

7:37–38 | 37Är någon törstig, så kom till mig och drick. 38Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger. 

8:12 | ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” 

8:28–29 | 28När ni har upphöjt Människosonen skall ni förstå att jag är den jag är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. 29Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom.” 

8:58 | Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till. 

Utöver sina storslagna påståenden så har Jesus också botat en blind man på sabbaten, vilket gett upphov till häftiga diskussioner om huruvida han kan vara sänd av Gud. Å ena sidan var det otroligt att någon som inte var sänd av Gud skulle kunna göra ett sådan under; å andra sidan hade han ju brutit sabbaten och var en lagbrytare och syndare (9:1–39). Så nu ville ”judarna”, snarast de judiska ledarna/fariséerna, att Jesus skulle säga rakt ut om han var Messias eller inte. Det fanns säkert de av ledarna som var genuint intresserade av svaret, men ett direkt uttalande skulle också ge dem underlag för att antingen döma honom för blasfemi/hädelse i sin egen domstol, eller för att kunna dra honom inför den Romerske ståthållaren med en anklagelse om uppror. 

25Jesus svarade dem: ”Jag har redan sagt er det att jag är Messias, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. Det är inte bara ord som kommunicerar. Jesu gärningar säger lika mycket som hans uttalanden om vem han är. T.ex. hade profeten Jesaja profeterat att när den Messianska tidsåldern bryter in: ”5Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra. 6Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel.” (Jes. 35:5–6). Att Jesus botat en blind var så alltså en uppfyllelse av profetian som demonstrerade att han var Messias 26Men anledningen till att de judiska ledarna inte förstod vem Jesus är, var alltså inte att han inte visat dem tillräckligt vem han var, utan han säger till dem att ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. De som är 27Mina får de lyssnar till min röst, på liknande sätt som riktiga får känner igen sin herdes röst och följer hans ledning och jag känner dem, och de följer mig. Men Jesus är inte färdig där, med att förklara varför de judiska ledarna inte inser vem han är, utan han utvecklar sin tankegång och beskriver också de välsignelser som han ger till sina får/efterföljare: 28Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. 29Vad min fader har gett mig dvs. fåren/de troende är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. 30Jag och Fadern är ett.” 

Flocken behöver sin herde. Vi får idag vara tacksamma över de ledare vårt land har och för den insats de gör för den svenska flocken. Låt oss be för dem; att Gud skall leda dem till kloka och rättfärdig beslut. Samtidigt är det varken Stefan Lövén eller Anders Tegnell som är vår herde ytterst sett, utan Jesus. Han är kyrkans herde. Han ger oss evigt liv. Han lovar att ingen som tillhör hans flock någonsin skall gå under, och att ingen och ingenting – inkluderat Corona- viruset – skall rycka oss ur hans hand. Det är ett löfte att ta fasta på i en tid som denna. 

Amen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.