BÖNSÖNDAGEN Tema: Bönen

Matteusevangeliet 6:5–8

5När ni ber skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. 6Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. 7Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. 8Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det. 

Min fru och jag försöker lära våra barn att be, och varje kväll ber någon av oss aftonbön med pojkarna. Först ber vi Gud som haver tillsammans, och sedan ber den av oss som nattar dem en fritt formulerad bön med egna ord. Vi tackar för Guds närvaro under dagen, ber om förlåtelse för misstag, lyfter upp familj och vänner i förbön, och lägger natten och den kommande dagen i Guds händer. 

Med denna rutin hoppas vi att bön skall bli en naturlig och självklar del av våra barns dag, och att de skall lära sig sätta ord på sina egna tankar inför Gud, men också att de skall ha en sorts mall för de stunder när de egna orden tryter. Vi gör inte detta för att någon av oss är expert på att be, utan för att vi tror at bön är viktigt. Vi vill att våra barn skall komma underfund med att de har möjlighet att tala med sin himmelske far om allt; det som gör dem glada och de är tacksamma över, om det som de ångar, och det som de oroar sig för. 

Jesus lärde sina lärjungar att be. Han gav dem dels en ”mall”, Fader vår, men talade också om mer bakomliggande motiv och mekanismer som påverkar hur vi ber. I Bönsöndagens evangelietext, som hämtas från Matteus 6:5–8, lär Jesus lärjungarna om bön genom två varnande exempel. Det första kopplar han samman med de s.k. ”hycklarna”, vilket här syftar på de skriftlärda och fariséerna. Jesus säger att 5När ni ber vilket han förutsätter att hans efterföljare gör, skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be offentligt i synagogorna och i gathörnen vilket inte var fel i sig, men problemet var att de inte gjorde det av kärlek till Gud, utan för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har därför redan fått ut sin lön. Vilket fiasko. Den enda lön de fick var människors beundran, men de gick samtidigt miste om det bönesvar som bara Gud kan ge. 

6Nej, när du ber, fortsätter Jesus, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din himmelske fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. När vi läser uppmaningen att ’gå in i sin kammare’ för att be, så tänker nog många av oss att det är en uppmaning att gå in på sitt rum där hemma och stänga dörren. Men det är tveksamt att det var vad Jesus talade om. Bara några versar senare kommer ju Jesus att lära sina lärjungar bönen Fader vår, vilket är en bön som är tänkt att bes tillsammans, vilket man kan se på pluralformerna: Vår fader…ge oss idag… förlåt oss våra skulder, osv. Problemet är inte så mycket gemensam eller offentlig bön i sig, som de felaktiga bakomliggande motiven. 

Det finns dock en annan förklaring till vad Jesus talar om. Många judar bar en böneschal – en s.k. tallit – vilken man drog över huvudet och stängde in sig i när man skulle be (se bilden). Detta var förmodligen den ” kammare” som Jesus talade om. Där inne såg man ingen, och andra kunde inte heller se en själv, utan fokus kunde riktas mot Gud. 

Det andra felaktiga sättet att be förknippar Jesus med hedningarna, dvs. icke- judrarna. Han fortsätter och säger: 7Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna som ofta använde så många olika gudsnamn och magiska ord som möjligt i sina böner, eftersom; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull som om de var nyckeln till att få det de ville ha. 8Gör inte som de, ty er fader i himmelen vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det. 

Det sista uttalandet är betydelsefullt och antyder att bön i första hand inte handlar om att vi skall berätta för Gud vad vi behöver. Det vet han redan. Den himmelske fadern känner sina barn och alla våra behov. Bön är inte att delge Gud en önskelista, utan ett innerligt samtal och umgänge med Gud. 

Nästa gång du ber, påminn dig om detta: att bön är ett samtal mellan dig och din himmelske fader som redan vet vad du behöver och be därefter. 

Gud, vår tillflykt och vår starkhet, tack för bönens gåva och möjlighet. Hör vår bön, svara oss i din kärlek, handla med oss efter din vilja. Låt vår bön bli en kamp för det goda och en vila i dig. I Jesu namn. Amen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.