Tema: Att inte döma

Lukasevangeliet kapitel 6:36-42

När jag satt för att försöka hitta en inledande illustration till min predikan över
denna söndags evangelietext – som handlar om att inte döma – påmindes jag
om ett antal tillfällen i mitt liv då jag blivit anklagad, kritiserad och dömd för
saker som personen ifråga varit lika skyldig till själv. Vilka hycklare! Men så slog
det mig, att min reaktion är ju i sig bara ytterligare ett uttryck för den
underliggande problematik som Jesus lyfter fram, nämligen att vi allt som oftast
är blinda för våra egna tillkortakommanden och misstag, även stora sådana,
men snabba att påpeka minsta lilla fel hos människor i vår närhet. Så även jag.
Det är klart att jag lika många gånger dömt andra för saker jag är lika skyldig till
själv. DU kanske känner igen dig själv också?
Vi har många förklaringar för att försvara vårt beteende, men en dömande
inställning till familj, vänner, kollegor, grannar osv är inte bara på sikt
förödande för dessa relationer i sig, utan Jesus säger också att vårt
förhållningssätt och agerande mot våra medmänniskor i detta avseende får
konsekvenser inför Gud.
Jesus ger sålunda sina lärjungar följande uppmaning: Var barmhärtiga, så som
er fader är barmhärtig. I praktiken innebär detta bland annat att inte anklaga,
kritisera, skälla och gnälla på andra. Så Döm inte andra människor för deras fel
och brister, så skall ni inte bli dömda för era. Förklara ingen annan människa
skyldig till vad det nu är för fel ni tycker att de är skyldiga till, så skall ni inte
dömas skyldiga heller när ni gör samma sak. Frikänn andra, så skall ni också bli
frikända. Ge barmhärtighet, förståelse, tålamod, frikännande så skall ni få det
samma tillbaka. Det blir som när ni går till marknaden för att köpa säd, och
säljaren ger Ett gott mått, som han först packat ihop ordentligt, sedan skakat för
att göra plats för mer, och till sist rågat med ytterligare säd så att det flödar över.
Det skall skall ni få i vecket på er mantel att bära hem. För det är en
grundläggande princip att Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp
åt er.”
Men Jesus talar inte bara om en mellanmänsklig princip, utan de passiva
verbformerna (”bli dömda”, ”inte dömas skyldiga”, ”bli frikända”) – vilket var
ett vanligt sätt bland judar att tala om Gud utan att riskera missbruka Herrens

namn – antyder att Gud är inblandad i detta. Gud noterar alltså hur vi
behandlar andra, och behandlar oss därefter. Han har varit barmhärtig mot oss
och förväntar sig att vi i gengäld skall visa barmhärtighet mot våra
medmänniskor.
Han gav dem också en liknelse för att påminna dem om hur olämpliga de
är att agera domare över andra: ”Kan väl en blind leda en blind? Det
underförstådda svaret är: nej. Ramlar inte båda i gropen? Jo, det är klart de gör.
Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin
lärare. Varför ser du den lilla flisan sågspånet i din broders öga när du inte
märker till den enorma bjälken i ditt eget? Hur kan du med ditt förvrängda sätt
att se på saker och ting säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när
du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan
du se klart och ta bort flisan ur din broders.
I ärlighetens namn så tycks den dömande inställning komma tämligen naturligt
för de flesta av oss. Det är knappast något vi behöver anstränga oss för. Att bli
barmhärtig, förstående, tolerant, förlåtande, osv. kräver däremot medveten
ansträngning och arbete. Men det är värt det. Hur tror du det skulle påverka
äktenskap, familjer, bostadsområden, arbetsplatser, föreningar och församlingar,
osv., om de av oss som personligen fått uppleva Guds barmhärtighet, i kraft av
denna erfarenhet, skulle försöka skänka den vidare? Jag tror det skulle vara
fullständigt revolutionerande…
Barmhärtighetens Gud, som upprättar och förlåter, befria oss från vår lust att
döma och fördöma både oss själva och andra. Låt nådens ord förvandla våra
hjärtan och vår värld genom Jesus Kristus. Amen