månadsarkiv: december 2020

Fjärde söndagen i advent – Herrens moder

Jesaja 52:7-12

Härligt är att höra budbärarens steg när han kommer över bergen, han som bär bud om seger, som ropar ut goda nyheter, bär bud om räddning och säger till Sion: »Din Gud är konung!« Hör, dina väktare ropar och jublar. Med egna ögon ser de hur Herren vänder åter till Sion. Brist ut i jubel, Jerusalems ruiner, Herren tröstar sitt folk och friköper Jerusalem. Herren visar sin makt och helighet inför alla folk, hela jorden skall se hur vår Gud räddar oss. Bort, bort! Dra ut därifrån, rör inte vid något orent! Håll er rena när ni drar ut,ni som bär Herrens kärl. Ni drar ju inte ut i hast, ni är inte på flykt, ty Herren går framför er, Israels Gud går sist i ert tåg.

2 Kor 1:17-22

Det var min tanke. Var det ett lättsinnigt infall? Är jag så mänskligt svag i mina beslut att jag säger ja och nej på en gång? Gud kan gå i god för att vad jag säger till er inte är både ja och nej. Guds son, Kristus Jesus, som vi har förkunnat bland er, jag och Silvanus och Timotheos, han var inte både ja och nej, i honom finns bara ett ja. Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära. Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan.

Luk 1:39-45

Marias besök hos Elisabet

Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: »Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.«

Dagens gudstjänst är hämtad från Centrumkyrkan där ekumenisk gudstjänst firades

https://www.facebook.com/kalleredsforsamling/videos/1225356501198856

Tredje advent – Bana väg för Herren

Alla som tror på Gud och vill följa Jesus får kämpa med tvivel. Det är i sig inte nödvändigtvis ett tecken på att något är fel, eller att man är avfällig. Tvivel är en del av tron och ett tecken på att vi tänker kritiskt. Tvivel kan dock leda till allvarliga problem. I dagens evangelietext berättar Matteus om Johannes Döparens tvivel och hur Jesu mötte dessa. I denna skildring får vi hjälp med och riktlinjer för hur vi kan hantera våra egna tvivel. 

2Johannes Döparen, som blivit satt i fängelse för att han kritiserat kung Herodes som gift sig med sin bror fru (jfr 4:12; 14:3) fick i sitt fängelse höra om allt det Jesus gjorde, det som författaren här kallar Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar till Jesus 3för att fråga honom: ”Är du den som skall komma dvs Messias, eller skall vi vänta på någon annan?” Det kan tyckas vara en märklig fråga. Johannes får i fängelset höra om alla de fantastiska gärningar Jesus gör – hans förkunnelse, helanden, under, exorcismer, människor som får sina liv förvandlade, syndare som omvänder sig – men ändå är han osäker på om Jesus är ”den som skall komma”, dvs. Messias? Borde inte dessa gärningar vara tecken nog? Men den som läst Matteus berättelse från början vet att detta inte var vad Johannes själv förkunnat: Istället hade han predikat att: 

10Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden. 11Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld. 12Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.” 

ohannes förväntade sig att när Jesus inledde sin verksamhet så skulle han träda fram som en mäktig domare för att döma all orättfärdighet i Israel och upprätta det messianska styret. Detta borde med all rimlighet inbegripa att han störtade Herodes från tronen och befriade sin släkting, förelöpare och medarbetare från fängelset. Men han satt kvar i fångenskap, och Herodes var fortfarande kung. Inget av det som Johannes hade förkunnat hade skett, och han var naturligtvis både besviken och förvirrad. Var inte Jesus den han trott att han var? 

Men 4Jesus ger inte Johannes lärjungar direkt besked, utan han svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: 5att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Om Johannes fråga var märklig kan man tycka att Jesu svar är det likaså. Upprepar han inte bara det Johannes redan fått höra, dvs. det som tidigare kallats ”Kristi gärningar”? Men svaret är knutet till profeten Jesajas bok i Gamla Testamentet. På punkt efter punkt uppfyllde Jesu predikan, undervisning och maktgärningar Jesajas profetior om den yttersta tiden. Omkring första århundradet tycks det visserligen inte ha varit någon vanlig föreställning bland judar att Messias skulle agera på detta vis, men en av de s.k. Dödahavsrullarna – som speglar hur åtminstone en grupp av judar tolkade Jesaja – kommer samma idé till uttryck: genom sin Messias skall Gud bota de slagna, ge liv åt de döda och frambära ett glädjebud till de betryckta. Jesus svarar därmed – om än indirekt – ja på Johannes fråga. Ja, han är den som skall komma. De skall inte vänta på någon annan. Hans gärningar bekräftar detta när de förstås i sitt rätta ljus. Men 6Salig är den som inte kommer på fall för min skull.” Eftersom Jesu och hans uppdrag inte passade in i Johannes – och andras förväntningar – fanns det en överhängande risk att han och andra skulle komma på fall genom att förneka och förkasta Jesus. Men salig är den som inte gör det. 

7När de lärjungar Johannes skickat till Jesus hade gått tillbaka sin mästare började Jesus tala till folket om Johannes och haninleder med ett par retoriska frågor:”Vad gick ni ut i öknen för att se? Något så alldagligt som Ett strå som vajar för vinden? 8Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen inte i öknen9Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, bekräftar Jesus, Johannes var en profet och jag säger er: en som är mer än profet. Johannes var inte bara en profet som förkunnade Guds ord, utan till och med någon som Guds ord förkunnade, för 10Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. Här väver Jesus samman två gammaltestamentliga passager; dels Mal 3:1, dels 2 Mos 23:20. Sammansmältning blir ett påstående om att Gud skulle sända Johannes som den ”Elia” som skulle bereda väg för Messias. Därefter säger Jesus något mycket underligt. 11Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han. Innebär detta att Johannes, som visat vägen till himmelriket, inte är en del av det; och är inte alla de människor som är del av himmelriket födda av kvinnor? Men Jesus tycks ha i åtanke den skillnad mellan att vara del av en naturlig, biologisk, familj (vilket Israel, som Abrahams, Isak och Jakobs ättlingar, ursprungligen var), och att vara del i Guds familj genom tro och rättfärdighet (jfr. 3:7–9; 8:10–12; 12:46–50). Poängen är att inte ens Johannes, som var den störste av alla människor enligt det första perspektivet, kunde räknas som stor i himmelriket eftersom det råder andra förutsättningar där. Det handlar alltså ytterst sett inte om en kontrast mellan Johannes och andra människor, utan mellan två olika synsätt. 

Det är lätt att känna igen sig i Johannes och hans tvivel. Jesus gör inte alltid det vi förväntar oss heller. Vi har alla vår egen bild av vem Jesus är och en idé om hur han skall agera. Dessa förväntningar formas av en rad faktorer, bland annat –kanske till och med mest – av våra omständigheter. Så var det tydligen för Johannes. Den omständighet att han satt i fängelse fick honom att tvivla. Men Jesus uppmanar honom att, med sitt inre öga så att säga, se bortom sina egen omedelbara situation och ta fasta på det som Jesus likväl höll på att göra. Det fanns gott om tecken som visade på Guds trofasthet och att Jesus var den han väntade på. 

       Vilka omständigheter påverkar din tro just nu, och hur? Finns det något samband mellan eventuella tvivel du bär på och det du står i eller går igenom för tillfället? Det är lätt att förväxla omständigheter med vad Gud egentligen känner för oss. Försök se bortom din egen situation. Fundera på vad Guds har gjort för dig tidigare i livet, och vad du ser honom göra i världen i stort. Gud är fortfarande god och han älskar dig, oavsett vad. 

O Gud, du som genom Johannes Döparen banade väg för din Son Jesus Kristus, upplys våra sinnen och gör våra hjärtan brinnande, så att vi alltid ser dina vägar. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen. 

Andra söndagen i advent -Guds rike är nära

Söndagens evangelietext utgör del av det längre tal om Jerusalems förstörelse och tidens slut som Jesus håller i Templet. Talet föranleds av en till synes oskyldig observation av Templets imponerande arkitektur (jfr. 21:5), varpå Jesus förklarar att »Allt detta som ni ser – det skall komma en tid då det inte lämnas sten på sten utan allt bryts ner.« De som hörde detta påstående ville naturligtvis veta när det skulle ske och vilka tecken på att katastrofen närmade sig de skall vara vaksamma på. Jesu tal svarar på dessa frågor. Den första halvan av talet (vv. 5–24) behandlar det som skall föregå Jerusalems fall. Dagens text tar vid där Jesus vänder fokus mot tidens slut och sin egen återkomst. 

Jesus säger att det skall komma två slags tecken. För det första himmelska: 25Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och för det andra jordiska: på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. 26Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Det är inte helt tydligt vad Jesus syftar på – andemakter eller himlakroppar – men kosmiska fenomen vid världsordningens slut hörde till de allmänna förväntningarna vid den här tiden. 27 skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. Jesus anspelar här på Dan 7:13–14, där det berättas om hur en ”människoson” blir medregent i Guds rike: 

“Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under.”

För hedningarna innebär detta katastrof, men Jesus säger till sina efterföljare att 28När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.” När allt detta sker är det vår i luften. 29Han gav dem en liknelse: ”Se på fikonträdet och alla andra träd.  30När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära.  31På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. Liksom det finns naturliga fenomen som visar på sommarens ankomst, avslöjar andra fenomen att Guds befrielse är i antåg. Perspektivet är kort: 32Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. 33Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.  

34Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen då Människosonen kommer 35som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. 36Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.” 

Temat för denna söndag är Guds rike är nära. För oss som lever dryga tvåtusen år efter att Jesus yttrade dessa ord och att Lukas författade sitt evangelium, utan att de händelser som beskrivs har gått i uppfyllelse, kan beskrivningen ”nära” framstå som märklig. Vad är det för tidsperspektiv som ligger bakom ett sådant påstående? Hur kan något som ligger åtminstone två tusen år bort, kanske mer betraktas som nära?  

Vi gör dock väl i att notera, för det första, att rubriken ”Guds rike är nära” inte är hämtad från denna söndags evangelietext, utan från Markus 1:14–15; och för det andra, att Guds rike är något som består av flera delar: kungen, hans majestät, styret han utöver sitt folk och landet de bor i. När Markus talar om att ”Guds rike är nära” – eller egentligen att ”Guds rike har kommit” – så är det kungens första ankomst han åsyftar. Vad Lukas talar om i sin text är fullkomnandet av riket i sin helhet vid Människosonens återkomst. Två sammanhängande, men olika saker. 

Vi lever i tiden mellan dessa poler. Så gjorde även evangelisten Lukas. Som noterats tidigare handlar den första delen av Jesu tal om det som föregår Jerusalems fall, och Lukas skriver efter dessa händelser blivit verklighet. Men Människosonens återkomst väntade fortfarande. Att han kombinerar det som redan hänt med det som skall hända tjänar så som stöd för läsarens att vara förvissad om att allt som Jesus säger skall komma att ske. De tecken Jesus talar om hjälper oss veta att vi är på rätt väg, och att Guds rike närmar sig. 

Det rike Kristus kom med ska fullbordas vid hans återkomst. Det kan anas redan nu och för den som har ögon att se visar det sig oftare än väntat. Guds folk väntar på dagen då det skall komma i sin fullhet. I den väntan gäller det att bevara hoppet och inte hemfalla åt trötthet och att låta livets bekymmer ta överhanden. Kraften vi behöver får vi hämta i bönen och ordet. 

O Gud, du som i Jesus Kristus upprättar ditt rike, gör oss starka i tron, uthålliga i bönen och frimodiga i kärleken intill den dag då han kommer åter i härlighet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen.