Andra söndagen i advent -Guds rike är nära

Söndagens evangelietext utgör del av det längre tal om Jerusalems förstörelse och tidens slut som Jesus håller i Templet. Talet föranleds av en till synes oskyldig observation av Templets imponerande arkitektur (jfr. 21:5), varpå Jesus förklarar att »Allt detta som ni ser – det skall komma en tid då det inte lämnas sten på sten utan allt bryts ner.« De som hörde detta påstående ville naturligtvis veta när det skulle ske och vilka tecken på att katastrofen närmade sig de skall vara vaksamma på. Jesu tal svarar på dessa frågor. Den första halvan av talet (vv. 5–24) behandlar det som skall föregå Jerusalems fall. Dagens text tar vid där Jesus vänder fokus mot tidens slut och sin egen återkomst. 

Jesus säger att det skall komma två slags tecken. För det första himmelska: 25Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och för det andra jordiska: på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. 26Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Det är inte helt tydligt vad Jesus syftar på – andemakter eller himlakroppar – men kosmiska fenomen vid världsordningens slut hörde till de allmänna förväntningarna vid den här tiden. 27 skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. Jesus anspelar här på Dan 7:13–14, där det berättas om hur en ”människoson” blir medregent i Guds rike: 

“Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under.”

För hedningarna innebär detta katastrof, men Jesus säger till sina efterföljare att 28När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.” När allt detta sker är det vår i luften. 29Han gav dem en liknelse: ”Se på fikonträdet och alla andra träd.  30När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära.  31På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. Liksom det finns naturliga fenomen som visar på sommarens ankomst, avslöjar andra fenomen att Guds befrielse är i antåg. Perspektivet är kort: 32Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. 33Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.  

34Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen då Människosonen kommer 35som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. 36Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.” 

Temat för denna söndag är Guds rike är nära. För oss som lever dryga tvåtusen år efter att Jesus yttrade dessa ord och att Lukas författade sitt evangelium, utan att de händelser som beskrivs har gått i uppfyllelse, kan beskrivningen ”nära” framstå som märklig. Vad är det för tidsperspektiv som ligger bakom ett sådant påstående? Hur kan något som ligger åtminstone två tusen år bort, kanske mer betraktas som nära?  

Vi gör dock väl i att notera, för det första, att rubriken ”Guds rike är nära” inte är hämtad från denna söndags evangelietext, utan från Markus 1:14–15; och för det andra, att Guds rike är något som består av flera delar: kungen, hans majestät, styret han utöver sitt folk och landet de bor i. När Markus talar om att ”Guds rike är nära” – eller egentligen att ”Guds rike har kommit” – så är det kungens första ankomst han åsyftar. Vad Lukas talar om i sin text är fullkomnandet av riket i sin helhet vid Människosonens återkomst. Två sammanhängande, men olika saker. 

Vi lever i tiden mellan dessa poler. Så gjorde även evangelisten Lukas. Som noterats tidigare handlar den första delen av Jesu tal om det som föregår Jerusalems fall, och Lukas skriver efter dessa händelser blivit verklighet. Men Människosonens återkomst väntade fortfarande. Att han kombinerar det som redan hänt med det som skall hända tjänar så som stöd för läsarens att vara förvissad om att allt som Jesus säger skall komma att ske. De tecken Jesus talar om hjälper oss veta att vi är på rätt väg, och att Guds rike närmar sig. 

Det rike Kristus kom med ska fullbordas vid hans återkomst. Det kan anas redan nu och för den som har ögon att se visar det sig oftare än väntat. Guds folk väntar på dagen då det skall komma i sin fullhet. I den väntan gäller det att bevara hoppet och inte hemfalla åt trötthet och att låta livets bekymmer ta överhanden. Kraften vi behöver får vi hämta i bönen och ordet. 

O Gud, du som i Jesus Kristus upprättar ditt rike, gör oss starka i tron, uthålliga i bönen och frimodiga i kärleken intill den dag då han kommer åter i härlighet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.