Alla som tror på Gud och vill följa Jesus får kämpa med tvivel. Det är i sig inte nödvändigtvis ett tecken på att något är fel, eller att man är avfällig. Tvivel är en del av tron och ett tecken på att vi tänker kritiskt. Tvivel kan dock leda till allvarliga problem. I dagens evangelietext berättar Matteus om Johannes Döparens tvivel och hur Jesu mötte dessa. I denna skildring får vi hjälp med och riktlinjer för hur vi kan hantera våra egna tvivel. 

²Johannes Döparen, som blivit satt i fängelse för att han kritiserat kung Herodes som gift sig med sin bror fru (jfr 4:12; 14:3) fick i sitt fängelse höra om allt det Jesus gjorde, det som författaren här kallar Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar till Jesus ³för att fråga honom: ”Är du den som skall komma dvs Messias, eller skall vi vänta på någon annan?” Det kan tyckas vara en märklig fråga. Johannes får i fängelset höra om alla de fantastiska gärningar Jesus gör – hans förkunnelse, helanden, under, exorcismer, människor som får sina liv förvandlade, syndare som omvänder sig – men ändå är han osäker på om Jesus är ”den som skall komma”, dvs. Messias? Borde inte dessa gärningar vara tecken nog? Men den som läst Matteus berättelse från början vet att detta inte var vad Johannes själv förkunnat: Istället hade han predikat att: 

¹⁰Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden. ¹¹Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld. ¹²Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.” 

ohannes förväntade sig att när Jesus inledde sin verksamhet så skulle han träda fram som en mäktig domare för att döma all orättfärdighet i Israel och upprätta det messianska styret. Detta borde med all rimlighet inbegripa att han störtade Herodes från tronen och befriade sin släkting, förelöpare och medarbetare från fängelset. Men han satt kvar i fångenskap, och Herodes var fortfarande kung. Inget av det som Johannes hade förkunnat hade skett, och han var naturligtvis både besviken och förvirrad. Var inte Jesus den han trott att han var? 

Men ⁴Jesus ger inte Johannes lärjungar direkt besked, utan han svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: ⁵att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Om Johannes fråga var märklig kan man tycka att Jesu svar är det likaså. Upprepar han inte bara det Johannes redan fått höra, dvs. det som tidigare kallats ”Kristi gärningar”? Men svaret är knutet till profeten Jesajas bok i Gamla Testamentet. På punkt efter punkt uppfyllde Jesu predikan, undervisning och maktgärningar Jesajas profetior om den yttersta tiden. Omkring första århundradet tycks det visserligen inte ha varit någon vanlig föreställning bland judar att Messias skulle agera på detta vis, men en av de s.k. Dödahavsrullarna – som speglar hur åtminstone en grupp av judar tolkade Jesaja – kommer samma idé till uttryck: genom sin Messias skall Gud bota de slagna, ge liv åt de döda och frambära ett glädjebud till de betryckta. Jesus svarar därmed – om än indirekt – ja på Johannes fråga. Ja, han är den som skall komma. De skall inte vänta på någon annan. Hans gärningar bekräftar detta när de förstås i sitt rätta ljus. Men ⁶Salig är den som inte kommer på fall för min skull.” Eftersom Jesu och hans uppdrag inte passade in i Johannes – och andras förväntningar – fanns det en överhängande risk att han och andra skulle komma på fall genom att förneka och förkasta Jesus. Men salig är den som inte gör det. 

⁷När de lärjungar Johannes skickat till Jesus hade gått tillbaka sin mästare började Jesus tala till folket om Johannes och haninleder med ett par retoriska frågor:”Vad gick ni ut i öknen för att se? Något så alldagligt som Ett strå som vajar för vinden? ⁸Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen inte i öknen. ⁹Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, bekräftar Jesus, Johannes var en profet och jag säger er: en som är mer än profet. Johannes var inte bara en profet som förkunnade Guds ord, utan till och med någon som Guds ord förkunnade, för ¹⁰Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. Här väver Jesus samman två gammaltestamentliga passager; dels Mal 3:1, dels 2 Mos 23:20. Sammansmältning blir ett påstående om att Gud skulle sända Johannes som den ”Elia” som skulle bereda väg för Messias. Därefter säger Jesus något mycket underligt. ¹¹Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han. Innebär detta att Johannes, som visat vägen till himmelriket, inte är en del av det; och är inte alla de människor som är del av himmelriket födda av kvinnor? Men Jesus tycks ha i åtanke den skillnad mellan att vara del av en naturlig, biologisk, familj (vilket Israel, som Abrahams, Isak och Jakobs ättlingar, ursprungligen var), och att vara del i Guds familj genom tro och rättfärdighet (jfr. 3:7–9; 8:10–12; 12:46–50). Poängen är att inte ens Johannes, som var den störste av alla människor enligt det första perspektivet, kunde räknas som stor i himmelriket eftersom det råder andra förutsättningar där. Det handlar alltså ytterst sett inte om en kontrast mellan Johannes och andra människor, utan mellan två olika synsätt. 

Det är lätt att känna igen sig i Johannes och hans tvivel. Jesus gör inte alltid det vi förväntar oss heller. Vi har alla vår egen bild av vem Jesus är och en idé om hur han skall agera. Dessa förväntningar formas av en rad faktorer, bland annat –kanske till och med mest – av våra omständigheter. Så var det tydligen för Johannes. Den omständighet att han satt i fängelse fick honom att tvivla. Men Jesus uppmanar honom att, med sitt inre öga så att säga, se bortom sina egen omedelbara situation och ta fasta på det som Jesus likväl höll på att göra. Det fanns gott om tecken som visade på Guds trofasthet och att Jesus var den han väntade på. 

       Vilka omständigheter påverkar din tro just nu, och hur? Finns det något samband mellan eventuella tvivel du bär på och det du står i eller går igenom för tillfället? Det är lätt att förväxla omständigheter med vad Gud egentligen känner för oss. Försök se bortom din egen situation. Fundera på vad Guds har gjort för dig tidigare i livet, och vad du ser honom göra i världen i stort. Gud är fortfarande god och han älskar dig, oavsett vad. 

O Gud, du som genom Johannes Döparen banade väg för din Son Jesus Kristus, upplys våra sinnen och gör våra hjärtan brinnande, så att vi alltid ser dina vägar. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen.