Trettondedag jul (Epifania) Tema: – Guds härlighet i Kristus

Matteusevangeliet 2:1–12 

När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.« När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade: »I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.« Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. Sedan skickade han dem till Betlehem. »Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet«, sade han, »och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.« Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land. 

I samband med vintersolståndet den 21:e december 2020 bjöd himlen på ett litet ”julmirakel”, när de två största planeterna i vårt solsystem – Jupiter och Saturnus – möttes i det som kallas för en stor konjunktion. Trots att planeterna egentligen befann sig hundratals miljoner kilometer ifrån varandra stod de, från jorden sett, så nära varandra att det blev svårt att skilja dem åt och framträdde som en enda stjärna. Trots att de två planeterna är i konjunktion med ungefär tjugo års mellanrum, när Jupiter hämtar in och går förbi den långsammare Saturnus, har de inte sedan gryningen den 4:e mars 1226 radat upp sig så tätt och tydligt på himlen. På årets mörkaste dag, under det mörkaste året på länge,fick natthimlen sin egen ”julstjärna”.  

         Om det var samma astronomiska fenomen som de österländska stjärntydarna bevittnade och som kallade dem att söka judarnas nyfödde konung är inte säkert. Det kan ha rört sig om en komet eller en supernova, men vi vet också att Jupiter som sågs som den kungliga planeten, och Saturnus som representerade judarna, var i konjunktion med varandra vid tre tillfällen under år 7 före vår tideräkning. En mycket ovanligt astronomisk företeelse som kan ha lockat astronomer från österlandet att bege sig ut på en lång och mödosam resa för att finna judarnas nyfödde kung.  

Oavsett hur det faktiskt förhöll sig med astronomin – och det tycks inte vara författarens ärende att förklara detta – så berättar Matteus om hur stjärntydare från österlandet kom till Jerusalem för att söka efter judarnas nyfödde kung, Messias. Vi är förmodligen så vana vid berättelsen att vi inte reagerar, men detta är slående. För trots att Jesus senare kommer att inta ett initialt avvisande förhållningssätt till hedningar, och säga till sina lärjungar att »Ta inte vägen till hedningarna och gå inte in i någon samarisk stad. Gå i stället till de förlorade fåren i Israels folk. « (10:5–6), och till den kananeiska kvinnan som ber honom om hjälp att han »…inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.« (15:24), så är de första – utanför den omedelbara familjen – att förstå att Jesus är Messias icke-judar. Matteus föregriper på så sätt slutet av sin berättelse, och med episoden om de österländska stjärntydarna antyder han hur det messianska folket till slut skall utvidgas, nämligen genom att hedningarna bjuds in. För judarnas kung – Messias – är hela världens, även vår, Herre. Låt oss därför, likt de österländska stjärntydarna, falla ned och hylla honom, och i enlighet med missionsbefallningen bli hans lärjungar. 

Gud, som i Kristus uppenbarar dig för världen, låt oss alla få se din härlighet. Led oss med ditt ljus till platser där vi kan möta dig och för oss på vägar där vi kan tjäna dig. I Jesu namn. Amen. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.