TREDJE SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN – Tema: Jesus skapar tro

När han efter han kommit ned från berget där han håll sin s.k. Bergspredikan (kap. 5–7) gick in i Kafarnaum där han nu bodde (4:13) kom det en romersk officer fram till honom och bad om hjälp: ”Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor.” Nu skulle man kunna tänka sig att den godhjärtade och omtänksamme Jesus skulle skynda till undsättning, men Jesus är måttligt intresserad av att hjälpa officeren och hans tjänare. Han hade ju – som han skall förtydliga lite längre fram i evangeliet ”inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.” (15:24) – och det är först efter uppståndelsen som alla folk skall göras till lärjungar. Så Jesus sade: ”Skall då jag komma och bota honom?” Frågan uttrycker tveksamhet och reservation. Men Officeren som förmodligen kände till de problem det innebar för en jude att komma hem till en hedning som han själv, och respekterade Jesu tveksamhet svarade: ”Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.” Officeren trodde alltså – utifrån sig egen personliga erfarenhet av hur militär ordergivning fungerar – att Jesus hade sådan auktoritet över sjukdomar att det skulle räcka med ett enda ord från hans sida. Hans tjänare låg förlamad, men om Jesus bara sa ”gå” eller ”kom” – precis som han själv kommenderade sina soldater – skulle tjänarens förlamning släppa sitt grepp och han skulle kunna gå igen.

Jesus blev mycket förvånad över officerens svar och starka tro och sade till dem som följde honomlärjungarna och folkskarorna: ”Sannerligen, inte hos någon jude i Israel har jag funnit en så stark tro. Och så blickar han framåt: Jag säger er att många hedningar skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Uttrycket ”himmelriket”, som används med en rad olika betydelser i Matteusevangeliet i stort, syftar här – som de geografiska referenserna antyder – på det heliga Landet, där det messianska styret en dag skall upprättas och där den messianska banketten skall hållas. Men rikets egna barn dvs. de nuvarande invånarna i Landet skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.” Orden svider, men det är viktigt att notera att detta inte innebär någon ersättningsteologi, där frälsningen tas ifrån judarna och ges till hedningarna. Jesus själv var jude, hans lärjungar var judar, patriarkerna var judar, och de skulle alla vara med i himmelriket. Jesus ord är istället ett påpekande om att inte alla som berömmer sig av och förlitar sig på sin judiska identitet (jfr 3:7–12) skall komma utgöra del av det förnyade gudsfolk – i vilket även de hedningar som konverterat skulle ingå (jfr 28:18–20) – som han var i färd att samla runt sig själv, på basis av personlig rättfärdighet snarare än släktskap med Abraham. Detta var en skarp varning att förkunnelsen omvändelse (3:2, 4:17; 10:7) på största allvar. 

Och till officeren sade Jesus: ”Gå. Du trodde och det skall ske.” Och i det ögonblicket blev pojken frisk. 

Skildringen berättar om hur en hedning i förväg får del av de välsignelser som följde med Messias ankomst och rikets upprättande. Som hedningarna idag får även vi sätta vår tro och tillit till den judiske Messias. Vi får be om hjälp med både våra egna och andras problem, sjukdomar inkluderat. Men den stora utmaningen för oss är att ställa oss frågan vad det innebär att erkänna och underordna sig Jesu makt och auktoritet. Vad innebär det att – som den romerske officeren – kalla honom ”Herre”? Detta handlar knappast om en allmän medvetenhet om att det finns en övernaturlig dimension bortom den ordinarie tillvaron, eller att ha en allmän tillit till en avlägsen gud. Kristen tro handlar om tillit, förtröstan, övertygelse om att den ende Guden gett sin makt till Jesus och att han nu utövar den för att rädda världen och att därför hålla alla de bud han har gett. 

Barmhärtighetens och tröstens Gud, förbarma dig över vår svaghet, så att vi kan få kraft att tro på dina löften och kan leva tryggs under ditt mäktiga beskydd. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.