Markusevangeliet kapitel 16, vers 1-14  

När sabbaten var över i och med solnedgången på lördagskvällen, och affärerna öppnade igen köpte Maria från Magdala och Maria, Jesu lärjunge Jakobs mor, och Salome som var mor till lärjungarna Jakob och Johannes välluktande kryddor och/eller oljor och salvor för att gå och smörja honom. Seden var att man före gravläggningen smorde den döda kroppen med olja och salvor och strödde välluktande kryddor i svepningen. Enligt Markus berättelse hade detta inte hunnit utföras innan sabbatens inbrytande på fredagens kväll. Så efter att ha tillbringat sabbaten i stillhet gick nu de nämnda kvinnorna för att göra arbetet färdigt. Tidigt på söndagsmorgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: ”Vem skall rulla undan stenen från gravens öppning åt oss?” Gravar hade inga dörrar, utan framför öppningen fanns ett spår, och i spåret rullade en cirkulär sten stor som ett vagnshjul. Kvinnorna visste att det var helt bortom deras egen styrka att flytta en så stor sten, men hoppades få hjälp på plats. Det är dock värt att notera vad kvinnorna inte säger; de säger inte ett ord om att de skall gå för att se den tomma graven eller den uppståndne Jesus. En sådan tanke var omöjlig för dem. De gick för att slutföra begravningen, och de oroade sig för eventuella praktiska problem med detta. Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick in i graven och såg vad som sannolikt var en ängel i skepnad av en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger inne i graven, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’” Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda. Det kan tyckas som ett antiklimax, ”de sade ingenting till någon, för de var rädda”, men vid denna punkt slutar egentligen Markus evangelium så som det bevarats – hur abrupt det än må verka. Ingen nytestamentlig text har bevarats i sitt original för eftervärlden, utan vad vi har är kopior på kopior på kopior, osv., och våra bästa manuskript slutar just här, medan andra handskrifter exemplifierar olika förslag på hur man tyckte berättelser borde slutat. Avsnittet som följer i vår översättning – När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det. Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda. Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. – hör, med största sannolikhet, inte till Markus ursprungliga skildring.  

Men, som teologen N. T. Wright skriver så kan vi göra en teologisk dygd av nödvändighet. Kanske är det så att Gud – i sin märkliga försyn – genom det sätt som Markus evangelium nu avslutas, uppmuntrar oss att utforska, inte bara den tidiga kyrkans tro, att Jesus verkligen hade uppstått från de döda, utan också vår egen tro. Det finns, så att säga, ett tomrum i slutet av historien som vi bjuds in att fylla i. Frågan är om vi tar påsken för given, eller om vi förbluffas över Guds märkliga nya verk? Vad vet vi om den uppstigne Herren? Vart är han nu på väg? Vilka uppgifter har han för oss att åta oss i dag, för att föra det glada budskapet om gudsriket till jordens yttersta gräns? 

Helige, starke Gud, vi gläds och jublar inför dig som har uppväckt Kristus från de döda. Tack för att du förnyar världen och ger oss del av det liv som aldrig dör. Fyll oss med uppståndelsens kraft genom Jesus Kristus, som lever och verkar med dig och de helige Anden i en gudom, från evighet till evighet. Amen.