Fjärde söndagen i påsktiden – vägen till livet

Ekumenisk gudstjänst i Apelgårdens kyrka 2021-04-25. Predikan Anna H Johannesson

En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen.« Då sade några av lärjungarna till varandra: »Vad menar han när han säger: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’, och när han säger: ’Jag går till Fadern’?« De sade: »Vad menar han med ’en kort tid’? Vi förstår inte vad han säger.« Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: »Ni undrar varför jag sade: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’? Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er. Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig. (Johannesevangeliet 16:16-24)

Om jag håller för mina ögon (så här)… Vad tänker ni på då? Ja, just det ”tittutleken”. Det flesta av oss har väl någon gång haft en ett litet barn framför oss. Täckt ansiktet med händerna (så här) och sagt: -Var är …? Barnet ser lite förvirrad, förvånad, kanske lite rädd och undrar vad som händer. Vart tog ”…” vägen. Du tar sakta ner händerna och ropar ”TITTTTTUT” barnet gurglar och tjuter av skratt och glädje. ”…” kom tillbaka. Ni leker leken om och om igen, lika skräckblandad förtjusning varje gång.

Det är ett sätt att lära sig att personen kommer tillbaka efter en ”kort” tid. Man lär sig samspel, trygghet och tillit. Personen finns, fast den inte syns och hen kommer tillbaka efter en ”kort tid”.

När vi kommer in i evangelietexten som kommer från Jesus avskedstal så hör vi hur lärjungarna står och småpratar med varandra och funderar på orden ”En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och nu ska ni se mig igen…” De fattar inte, vad betyder det? Jesus berättar för dem att det kommer bli tufft, det kommer bli jobbigt men småningom kommer allt att vändas till ljus och glädje. Lärjungarna förstår inte men vi vet ju hur vägen ser ut att det finns ångest, mörker, smärta och död framför Jesus på vägen. 

Jesus går på livets väg, uppför backen mot korset, över krönet mot döden. Men så händer det nåt, nåt fantastiskt, han vänder sig om och han kommer tillbaka. Han berättar för dig och för mig att vägen slutar inte där bakom krönet. Den fortsätter och den är ljus och god…

Barnsången från scout, tänkte jag på: ”Jag går på livets väg, jag går på livets väg. Där kan allting hända men jag kan va trygg för Gud finns över mig å under mig, framför mig å bakom mig. Han omsluter mig på alla sidor och håller mig i sin hand!”

Jesus försöker förklara för lärjungarna hur det kommer att se ut för dem framöver genom att använda bilden av en födande kvinna. Först är det smärtsamt man tror inte att man ska orka sig igenom plågorna men så fort man får det där lilla livet i sin famn, då är alla smärtor borta. Det enda som finns och man minns är glädjen över det nya barnet.  

En gång träffade jag en person som sa till mig, är det så att troende personer är lyckligare? Då tänkte jag att det tror jag nog inte. För tänker man på att tro skulle göra en ”lycklig” då känns det som att troende människors liv skulle vara eller kanske upplevas lättare, färre sorger, fler positiva händelser, mindre smärta, fler glada händelser…. För mig är det väldigt svårt att tänka att det är så. Jag tänker att vi alla är människor, vi vandrar alla samma väg troende eller icke troende, samma livsväg och då har vi också samma livsvillkor.

Men jag tänker att det som möjligen skulle kunna vara skillnad för en troende person är kanske att enligt vår tro har en person gått före oss på vägen, kommit över krönet gått tillbaka och sagt: -Du, det är lugnt, du behöver inte oroa dig, du behöver inte vara rädd…

Det är inte slut, vägen tar inte slut, den fortsätter, för den människan som vågar lita på det, kan det ge trygghet och hopp. Jag tror inte att en troende människa är mer lycklig än en icke troende, men jag tror att hen kan vara lite mera hoppfull…

Vi vandrar alla på samma väg, på livets väg. Vi är bara på olika delar av vägen, några har redan kommit över krönet och mött Jesus, vi andra fortsätter vår resa mot hoppet…

Jag tänker att vi får leka ”Tittutleken” med Jesus. Ropa: – ”TITTTTTUT” var är du? -Jesus svarar: HÄR! Jesus svarar och finns fast han inte syns ALLTID!

”Jesus, du vet vad som är bäst för mig i denna situation. Låt din kärleksfulla plan för mitt liv bli förverkligad. Själv är jag osäker på vad som är rätt eller fel, vad som är din vilja i mitt liv. Men du vet allt och kan allt. Därför ber jag dig: Öppna den dörr som jag ska gå in genom och stäng alla andra dörrar som skulle leda mig fel. Tack att du vill mitt allra bästa. Jag litar på din ledning! Visa mig, Herre, din väg och gör mig villig att vandra den. Amen” (Bön av Heliga Birgitta)

Du kan också uppleva hela dagens gudstjänst via den här länken! https://www.facebook.com/kalleredsforsamling/videos/184924413360584

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.